Hoppa till sidans innehåll

Unga Tränare: Moa Bengtsson

23 APR 2021 11:58
Idag säger vi hej till ytterligare en av våra Unga Tränare nämligen Moa Bengtsson.
  • Uppdaterad: 23 APR 2021 11:58

Moa Bengtsson är 16 år och tränare i gruppen för barn födda 2012 och är själv aktiv i Ungdomsgruppen.

Hur kommer det sig att du ville bli tränare?

Egentligen så vet jag inte riktigt… Jag har alltid tyckt om att ta initiativ till saker och ting, speciellt när det gäller att få leda och visa olika övningar. Sen anser jag även att det - på något lite oförklarligt sätt - är extremt roligt att få träffa barnen och ta del av deras energi, den är liksom smittsam. 

Hur tycker du att det är att vara tränare?

Jag gillar det jättemycket! Man får lära känna barnen i en tidig ålder och se deras utveckling, inte bara i träningen utan också personlighetsmässigt. Ju mer man pratar och uppmärksammar dem, desto mer vågar de ta plats och samtidigt får man se skymtar av den person de så småningom kommer att bli. Jag tycker alltså att det är jätteintressant att vara tränare! 

Vilka egenskaper har du som gör att du är en bra ledare?

Hmm… jag skulle vilja påstå att jag är ganska så barnslig. Det många barn och yngre inte alltid förstår är att även om vi är lite äldre än dem så betyder det inte att vi är ”annorlunda” eller ”överlägsna”. Därför tycker jag att det är väldigt kul att driva lite med barnen, vilket de brukar uppskatta väldigt mycket. Detta är enligt mig en bra egenskap att ha som ledare då barnen på något sätt får chans att inse att vi inte är så annorlunda i jämförelse med dem själva och det skapar en trygghet.

De flesta, inklusive jag själv, tycker dessutom att det är enklare att kommunicera på ett skämtsamt sätt och på så sätt känner barnen sig mindre dömda och vågar liksom säga vad de tycker. Genom att göra detta får man oftast också ett leende på köpet. Allting behöver inte vara så allvarligt hela tiden och därav tycker jag att man bör vara lite barnslig som ledare.

Vad är roligast? Svårast?

Det roligaste är att se när något av barnen börjar skratta eller lyckas utföra en viss övning trots att de tvekat på sig själva. 

Svårast skulle jag nog dock säga är att få dem att lyssna på instruktioner. Men å andra sidan, hur mycket orkade man själv lyssna på tränarna när man var i deras ålder?

Är tränarskapet något du vill fortsätta med när du blir äldre, tror du?

Absolut, jag älskar att leda och lära känna barnen. Man vet aldrig vad som ska hända under träningen och det blir nästan som att man skaffar nya vänner, trots att de är så små. Tränarskapet är även en intressant utmaning och det känns som en bra kunskap att ha med sig senare när man ska ut arbetslivet. Genom att fortsätta vara ledare lär man sig även hur barnen agerar och vad som blir ”för mycket”, och om jag då förhoppningsvis fortsätter som ledare kan jag ju få chansen att lära mig av mina misstag. 

Beskriv din egen "friidrottskarriär"!

Jag började träna när jag var åtta år, om jag minns rätt, och har hållit på sedan dess. Vi var inte så många till en början och men det var ändå ont om tränare till oss aktiva, så för att jag och min syster skulle få chansen att börja träna fick även mamma hoppa in som tränare. 

För tillfället är min favoritgren inte existerande…! Visst, jag har alltid tyckt om diskus men jag har alltid gillat och på sistone nästan fastnat för att kasta medicinboll – vilket inte är någon gren, jag vet! Jag älskar att man får känna den brännande känslan i halsen och hur musklerna krampar när man utför övningarna med styrka och fart. 

Många av mina kompisar är intresserade av att satsa på sin friidrottskarriär men jag anser att det är roligare att bara umgås och njuta av sporten. Man får en sådan skön känsla efteråt när man vet att man utfört träningen och samtidigt fått umgås med sina kompisar. Eftersom jag inte är särskilt ”tävlingsglad” så är mina nuvarande mål nog mer att behålla tanken att träningen ska vara rolig - jag vill inte tappa intresset för sporten på grund av en massa måsten. Sedan hoppas jag också att med hjälp av friidrotten kunna utvecklas till en mer positiv och självsäker människa. 

Sist men inte minst: Varför gillar du friidrott, och vad tycker du om föreningen Lerum Friidrott?

Jag gillar friidrotten dels för dess sammanhållning och att vi får chansen att vara oss själva utan att bli dömda på grund av våra styrkor, svagheter eller liknande. Jag gillar även att det är en individuell idrott, trots att den bygger på gemenskap. Det finns mer gemenskap i vår träningsgrupp än hos de flesta andra sporter jag utövat. 

Lerum friidrott gör ett exemplariskt jobb i att få oss ungdomar att känna oss bekväma i oss själva. Tack vare klubben har jag nu fått chansen att pröva på hur det är att leda en grupp med fantastiska barn, för att inte tala om de så kallade ”Friidrottsskolorna” på skolloven. Klubben ger oss fantastiska möjligheter till både lön och social utveckling. Lerum friidrott får även oss unga att utvecklas som individer och visar att de tror på oss i både ledarskap och på träningar. Detta är något som jag och många andra uppskattar extremt mycket.

Läs mer om Unga Tränare här, vilka som är Unga Tränare och hur man gör för att bli en>

Skribent: Paulina Orell Sahlberg
Epost: This is a mailto link

Samarbetspartners

 

spaloggahogermarginal

 

 

 

Aktuell kurs:

Våra arrangemang

 

 

 

 

 

 

Samarrangemang

 

 

Postadress:
IK Lerum Friidrott - Friidrott
Granitvägen 3
44361 Stenkullen

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: kansli@lerumfriidrot...