Hoppa till sidans innehåll

Profilen: Peter Welling

06 MAR 2017 15:06
Möt den pensionerade sportprofilen som drömde om att bli zoolog som barn och som nu gjort come back som nyhetsskribent för Lerum Friidrott.
  • Uppdaterad: 06 MAR 2017 15:26

Du har precis gjort come back som nyhetsskribent i Lerum Friidrott – hur känns det?

- Roligt! Jag kanske kan återknyta till friidrotten som jag har tappat en del kontakt med de sista åren. Jag har fortfarande en del bekanta i friidrotten, bland andra Per Crona, Mikael Romell (GFIFs styrelse) och Lelle (skoförsäljaren).

Det var väl i rollen som nyhetsskribent för klubben som Lerums Tidning från början fick upp ögonen för dig?

- Det började med att jag lämnade in skrivna rapporter till Lerums Annonsblad och Lerums Tidning. Redaktören publicerade och ville se mer. Det fick de och jag lämnade snart in både text och bilder från de tävlingar där jag själv deltog.

Jag gått en veckas mörkrumsutbildning i framkallning av foto. Fick efter det jobba i mörkrummet på Lerums Tidning då tidningen på den tiden saknade dessa kunskaper.

Från början jobbade jag endast med frilansuppdrag och den vägen fortsatte det tills jag blev anställd på deltid.

Var det din dröm att bli sportjournalist?

- Egentligen ville jag som liten bli zoolog, då jag blev intresserad av djur när jag läste mycket som barn. Jag var sjuk en del i falsk krupp som barn och låg inne i längre perioder på sjukhus. Så att fördriva tiden, valde jag att läsa böcker. Allt möjligt och mycket historia.

Som barn var jag fruktansvärt blyg och det krävdes också mycket höga betyg för att bli journalist, så jag slog genast bort dessa tankar, då jag inte såg att jag skulle våga satsa på det yrket även om jag hade lätt för att skriva.

Under årens lopp har du förutom rollen som sportjournalist även fotat och illustrerat. Har du inspirerats mycket av dina föräldrar genom dina val av yrken?

- Min mamma (Karin) var konstnär och keramiker och pappa (Jens) var gymnastiktränare, så de har säkert påverkat mig indirekt.

Hur var du som barn?

- Jag var väldigt blyg och fick vanan att sjunka in i mig själv under skolgången då vi var hela 35 st i klassen, vilket gjorde det svårt att bli stimulerad. Jag sysselsatte mig istället med mycket teckningar i marginalen på kolleigeblocket.

Hur har du hanterat din blyghet när du mött mycket folk i din yrkesroll?

- Att vara blyg har varit jobbigt. Jag brukar vända kepsen bakfram när jag fotar och intervjuar och Gun (Peters sambo) påstår att jag då blir som en annan person. Antar att det blir ett sätt att lämna mig själv för en stund.

"Jag brukar vända kepsen bakfram när jag fotar och intervjuar och Gun påstår att jag blir en annan person."

Första friidrottsminnet?

- Vet att jag tittade lite slarvigt på Rom-OS 1960 och minns herrarnas 5000-meterslopp, där Murray Halberg från Nya Zeeland vann efter en spurt på 1 km. Många andra kombattanter närmade sig sakta, särskilt på det sista varvet, men Murray lyckades hålla undan hela vägen in i mål.

Peter berättar sedan med glädje om duktiga Nya Zeeländska löpare och det går inte miste om att friidrott är något som ligger honom varmt om hjärtat.

När började din egen friidrottskarriär?

- 1964. Då hade jag o brorsan hittat en bok om friidrott, bland farsans böcker. Även en del häften om grenteknik från förbundet och en bok om träning utomhus eller hemma då inga hallar fanns på den tiden. Vi började träna i vår källare, bl.a. styrketräning, rörlighet, hopprep och så blev det en del distanslöpning.

Utomhus fanns Aspevallen tillgänglig för att springa på. Hade även en höjdhoppsställning på tomten hemma där gräsmattan sluttade lite ner mot den stora sandgropen, fem gånger fem meter stor, som vi landade i. Sandgropen funkade bra att landa i när man använde dykstilen och vi stötte även kula och hoppade i gropen. Senare fixade pappa även en stavhoppslåda i anslutning till gropen, och vi började hoppa med bambustav.

Hur såg träningsmöjligheterna ut på den här tiden i Lerum?

- Klubben IK Helios var vilande från slutet på 50-talet och de från Lerum som ville friidrotta fick bege sig in till Göteborg. Men Aspevallens banor fanns förstås, när det inte spelades fotboll.

1965 åkte de klubblösa bröderna Welling in till Göteborg och tävlade på Majvallen. En ledare från ÖIS upptäckte att de var klubblösa och frågade om de ville gå med i ÖIS och tävla för de. De kunde träna på Överåsvallen i Lunden en vecka senare.

- Vi kom dit i rätt tid men möttes av en helt öde idrottsplats. Tränaren hade inte behagat komma, konstaterar Peter.

Senare på höstkanten fick bröderna besked om att klubben tränade i Exercishuset på Heden. Stavgrop och höjdhoppsanläggning fanns där och det anordnades mindre friidrottstävlingar här.

- Det fanns ingen riktig ungdomsträning utan det var väldigt spontant med olika tränare och överraskande träning varje gång. Tore Carbe, då meriterad stavhoppare och mångkampare, var tränare första gången minns jag. Det var häftigt att träna med en så duktig friidrottare.

Man kan konstatera att träningsförhållande idag ser väldigt mycket bättre ut i dag än då. Är vi för bortskämda med dagens träningsmöjligheter?

- Det har jag svårt att uttala mig om. Men kan minnas att många stavhoppare ofta gick in så fort det blåste eller regnade. Man tävlar ju ofta i sämre förhållanden och då bör man också klara av att träna åtminstone då och då i sådana.

"Tränaren sa att det bara var träningsvärk, men jag fick till slut sådan ljumskinflammation att knäna inte gick att lyfta."

När började du satsa ordentligt på friidrotten?

- Jag började satsa först som 17-åring, framförallt häcklöpning. Missade att kvala in med någon tiondel till UP-finalerna (dåtidens ungdoms-SM). Gällde att vara bland de tio bästa innan kvaltiden tog slut. Sprang i träningsskor de första två tävlingarna och i spikskor den sista. Sänkte mig med en sekund vid varje tävling.

Efter inomhussäsongen 1969 gick Peter från att träna lätt 3 gånger i veckan till att träna 7 gånger i veckan med mycket hårdare träning.

- Jag försökte hänga med några av de bästa i Sverige med bland andra 100-400-meterslöparen Mikael Fredriksson, och häckspecialisten Krister Clerselius i tre veckor. Men jag fick mer och mer ont i ljumskarna. Tränaren sa att det bara var träningsvärk, men jag fick till slut sådan ljumskinflammation att knäna inte gick att lyfta. Jag fick vila från träning i flera månader efter det.

Senare samma år åkte Peter med pappa till Kanada och tränade där i stort sett varje dag under en längre tid.

- Två år senare lyckades jag kvala in till mitt livs första och enda UP-final i Malmö. Jag var en av tre Göteborgare som kom med. Det gick ju inte så jättebra. Var imponerad av alla namnkunniga idrottare som hade florerat i tidningsreportage med mera. Så jag var lite ofokuserad.

1971 bytte Peter till Lerumsklubben IK Helios, som varit vilande sedan slutet av 50-talet. Peter noterade 15.9 på 110m häck som bäst och gjorde comeback -77 och tränade riktigt hårt tillsammans med bland andra trestegshopparen Arne Holm. Efter en period av alldeles för mycket och hård träning tappade han spänst och snabbhet. Han la sedan ner sin karriär vintern -83/-84 efter körtelfeber. Peter hade då samtidigt träffat den norska sambon som besöktes mer frekvent.

- Hon tröttande på mig 2007, vi hade bott ihop i över 22 år.

Numera är Peter särbo med Gun, som är intresserad av friidrott och även mamma till två söner har gått på Friidrottsgymnasiet. 1985 bildades Lerum Friidrott som en sammanslagning av IK Helios och skolidrottsföreningen IK Huknas och Peter följde med in i Lerum Friidrott, då som tränare.

När startade din tränarkarriär?

- Jag hjälpte farsan som hade gymnastikgrupper efter skoltid och under helgerna, och sedan blev det att stötta yngre stavhoppare i IK Helios med stavteknik i slutet på 70-talet. En av de duktigaste adepterna från denna grupp var Billy Tornström.

Dörren är står på glänt för att hjälpa till som tränare, men samtidigt vill gymnastikklubben i Gråbo ha hjälp från Peter.

- Jag vill inte ta på mig för mycket, men funderar på det!

Vilket är ditt bästa idrottsminne hittills?

- Brukar glömma det mesta… Hjälpte Anders Rydén med filmning 1987 under Europacupen på S-vallen. Anders filmade och jag skjutsade runt kärran med kameran. Min klubbkompis Arne Holm satte sitt rekord på 17.05 i tresteg och Patrik Sjöberg hoppade 2.39. Det var kanonväder och mycket folk på läktaren.

Vad ser du som viktiga uppgifter som nyhetsskribent i Lerum Friidrott?

- Få upp farten på hemsidan! Har vanan från LT där jag brukade lägga upp något snabbt så sent som 22-23 på kvällen samma dag som händelse hade skett.

Vad behöver du för hjälp?

- Bra att få korta skriftliga rapporter från tränarna efter tävling för att kunna sammanställa. Resultaten är lätta att hitta nu för tiden, men siffrorna säger ju inte allt, så därför är det viktigt att få ta del av tränarnas kommentarer.

Jag vill också försöka få alla att känna sig sedda. Även de som är tillbakadragna. Vet själv hur det är att inte ta plats och att då bli sedd betyder väldigt mycket.

Fakta

 
Namn: Peter Gösta (efter morfar) Welling. Welling betyder ”liten källa” på den danska dialekten jylländska.
Född: 1951-12-10 i Vancouver.
Familj: Son och särbo.
Bor: I Lerum sedan 1955.
Karriär:

Lerums Tidning 1979-2016. Svenska Friidrottsförbundet som illustratör från 1983 och skribent i tidningen Friidrott från 1987

Aktuell: Som Nyhetsskribent i Lerum Friidrott.
Intressen:  Läsa, gärna historiska böcker. Senast lästa bok är ”Det västliga Hellas”, Alf Henriksson som handlar om grekiska kolonier på 700-talet f. Kristus.
  Titta på film.
Skribent: Ulf Petersson
E-post: Adressen Gömd

Samarbetspartners

 

spaloggahogermarginal

 

 

 

Aktuell kurs:

Våra arrangemang

 

 

 

 

 

 

Samarrangemang

 

 

Postadress:
IK Lerum Friidrott - Friidrott
Granitvägen 3
44361 Stenkullen

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: kansli@lerumfriidrot...