Hoppa till sidans innehåll

Månadens profil: Hampus Corneliusson

08 NOV 2012 14:36
Hela hans liv är inrutat med ett enda mål: att nå eliten i stavhopp. Efter skadan är Hampus Corneliusson mer fokuserad än någonsin.
  • Skapad: 08 NOV 2012 14:36

Så gott som varje morgon går han upp vid halv sex-sex och kör ett tvåtimmars rehabpass med stretching och avslappning före skolan. Eftermiddagarna är schemalagda med läxläsning, måltider och mental träning. Och så tidigt i säng för att få tillräckligt med sömn.

— Man blir inte så spontan precis. Om en polare ringer och frågar om vi ska hänga så går schemat före, säger Hampus Corneliusson.

Han började med friidrott när han var åtta-tio år, lite sporadiskt i början. Startsträckan var lång, han tävlade och kom sist, kämpade allt vad han kunde, och kom sist. Men så när han var 14 lossnade det och han kom fyra i Götalandsmästerskapen i 100 meter häck.


web2010Hampus2

Hampus i aktion vid Stonehill Games 2010. Foto:

Peter Welling, Lerums Tidning


Han testade olika grenar och fastnade till slut för mångkamp. 2009 var han med i Inomhus-Ungdoms-SM, IUSM, i sjukamp för P15 och kom tia med 4692 poäng. Därefter gick det bättre och bättre, samtidigt som skadorna började dyka upp.

2010 hade han börjat tycka om stavhopp mer och mer. Han kom fyra i USM utomhus i tiokamp för P16 med 5341 poäng. Samma år tog han brons vid USM utomhus i stav för P16, då han hoppade 4,13.

 

hampus3

I luften på Pallasspelen 2011. Hampus gör ett 

försök på 4.50. Foto: Sabine Hoffman


Efter det skadade han sig under uppbyggnadsperioden i armen och höften.

— Sedan körde jag inte någon uppbyggnad utan gick direkt och tävlade, vilket var väldigt dumdristigt, berättar han.

Trots allt gick det bra. Han tog silver i Inomhus-Junior-SM, IJSM, i sjukamp 2011 med 4508 poäng. I IJSM i stav kom han fyra med ett hopp på 4,16.

Två månader efter detta skadade han sig igen, nu i ryggen.

— Skadorna berodde på den träning jag utsatte kroppen för. Samtidigt som jag fortfarande växte tränade jag tio pass i veckan, och det var inga lätta pass, förklarar han.

Hösten 2011 var tuff. Samtidigt som han var skadad hände flera svåra saker i privatlivet.

— Det var fruktansvärt att gå igenom, men jag ville framför allt visa för mig själv att jag kunde klara av det, säger han.

I träningen märkte han dock att han kunde springa utan att det gjorde ont i ryggen. Han deltog i Pallasspelen våren 2012, i 400 meter och 800 meter. Men i det sista loppet fick han en knäskada. Det visade sig vara en inflammation i Patellasenan, så kallat hopparknä.

I tre månader rehabtränade han både rygg och knä, och knät är nu helt återställt. I somras gjorde han ett uppehåll med friidrotten, och körde bara rehabträning, men det ryggonda gick inte över.

— Man får inte ha så bråttom. Jag har lärt mig många saker av att ha varit skadad, jag har bland annat fått tålamod och förståelse för hur min kropp fungerar, säger han.

Nu rehabtränar han med postural terapi, det handlar om att få kroppen i balans genom att utveckla en bra hållning. Han ser försiktigt framåt. Kanske kan han vara med redan i IJSM i februari. Annars hoppas han komma med till de Europeiska Juniormästerskapen nästa sommar.

Sedan då?

— Jag vill nå eliten, jag vill vara med på ett OS. Du måste tro på det du gör annars kommer du ingen vart, säger han.

Skribent: Agneta Olofsson

Samarbetspartners

 

spaloggahogermarginal

 

 

 

Aktuell kurs:

Våra arrangemang

 

 

 

 

 

 

Samarrangemang

 

 

Postadress:
IK Lerum Friidrott - Friidrott
Granitvägen 3
44361 Stenkullen

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: kansli@lerumfriidrot...